mejan
Hej! Jag heter Therése Hurtig. Mina arbetsprover behöver eventuellt en förklaring kan jag tro.
Det började med att jag förvrängde en bild i Photoshop som jag sedan tecknade av. Gång på gång för det var kul. Jag gillade motivet trots att jag inte hade någon personlig tanke eller känsla för bilden. Vilket jag annars kan tycka att det är vad konst handlar om. Däremot har många tankar , känslor och idéer dykt upp under tiden jag abetat med det här.
Iallafall blev det en massproduktion av liknande människor/djur och det föll sig ganska naturligt att det hela kändes som en bunt inavlade figurer.
Jag har valt att kalla detta projekt för "Bruket" eftersom jag har fått för mig att alla människor i små orter jobbar mer eller mindre på samma jobb. Ofta ett bruk. Ofta Finspång. Ofta en hel livstid. Alltså är "Bruket" en metafor för kärnan/mittpunkten. En sammanfattning.
Jag fascineras av inavel och tycker det finns humor där att hämta. Kan bero på att jag själv är från Östergötland där fördomar om inavel och "bondläppar" flödar. Det finns ganska konstigt folk här och för att inte bli bitter måste man nog se det roliga i det hela.
I fördomar ligger det nästan alltid en viss sanning. Är mycket trött på att man inte får tycka det. Förmodligen är det därför det är så kul att göra ett fastställande. Något konkret att ta på (i form av teckningar osv. ) istället för att man (knappt) pratar om det och låtsas att det inte stämmer. Nu finns det ju en liten trång by där alla är allt i familjeporträttet. Ett lättare bevismaterial.
Man bör åka till Finspång om man vill få fördomarna bekräftade. Det har jag gjort. Nästan all min inspiration är hämtad därifrån när det gäller detta projekt.
Varför jag riktar all ondska åt just Finspång beror på att allt gick åt helvete när jag var där sist. Detta har automatiskt blivit min hämnd. Fast bara i smyg så att man slipper skuldkänslorna. Obehaglig kommun det där.
Det började med att jag förvrängde en bild i Photoshop som jag sedan tecknade av. Gång på gång för det var kul. Jag gillade motivet trots att jag inte hade någon personlig tanke eller känsla för bilden. Vilket jag annars kan tycka att det är vad konst handlar om. Däremot har många tankar , känslor och idéer dykt upp under tiden jag abetat med det här.
Iallafall blev det en massproduktion av liknande människor/djur och det föll sig ganska naturligt att det hela kändes som en bunt inavlade figurer.
Jag har valt att kalla detta projekt för "Bruket" eftersom jag har fått för mig att alla människor i små orter jobbar mer eller mindre på samma jobb. Ofta ett bruk. Ofta Finspång. Ofta en hel livstid. Alltså är "Bruket" en metafor för kärnan/mittpunkten. En sammanfattning.
Jag fascineras av inavel och tycker det finns humor där att hämta. Kan bero på att jag själv är från Östergötland där fördomar om inavel och "bondläppar" flödar. Det finns ganska konstigt folk här och för att inte bli bitter måste man nog se det roliga i det hela.
I fördomar ligger det nästan alltid en viss sanning. Är mycket trött på att man inte får tycka det. Förmodligen är det därför det är så kul att göra ett fastställande. Något konkret att ta på (i form av teckningar osv. ) istället för att man (knappt) pratar om det och låtsas att det inte stämmer. Nu finns det ju en liten trång by där alla är allt i familjeporträttet. Ett lättare bevismaterial.
Man bör åka till Finspång om man vill få fördomarna bekräftade. Det har jag gjort. Nästan all min inspiration är hämtad därifrån när det gäller detta projekt.
Varför jag riktar all ondska åt just Finspång beror på att allt gick åt helvete när jag var där sist. Detta har automatiskt blivit min hämnd. Fast bara i smyg så att man slipper skuldkänslorna. Obehaglig kommun det där.
Kommentarer
Trackback
